Är bloggen döende? Då menar jag inte bara den här bloggen i synnerhet (som, om inte är döende, åtminstone är kopplad till respirator) utan även bloggar i allmänhet. Bloggandet som uttrycksform slog ju igenom för ett antal år sedan, och vips skulle varenda människa ha en egen blogg. Nätet översvämmades av några bra, men mestadels dåliga, bloggar. E-Haddock tillhör helt klart till den senare kategorin, eftersom den inte bjuder på något som helst av intresse för den stora massan. Ni som läser detta hör med all sannolikhet till min närmaste släkt, eller närmaste vänkrets (inte vändkrets).
Däri ligger bakgrunden till min fundering om bloggens varande. Nuförtiden heter den allra vanligaste elektroniska uttrycksformen Facebook, och där publicerar man tankar och funderingar i kortform, snabbt och enkelt. Ibland behöver dessa budskap inte ens ha något riktigt innehåll, och för många har det nästan blivit en sport att publicera så kryptiska statusuppdateringar som möjligt (kanske i ett försök att fånga sina vänners uppmärksamhet).
Gott så. Skillnaden mellan en blogg och Facebook (i dess avsedda syften åtminstone) är att på Facebook har man en begränsad läsarskara; vännerna på listan. Kanske känns det därför mer naturligt att använda detta medium för att ventilera hjärnbarken? Facebook har för vissa även den fördelen att det går att posta direkt från mobilen (se mitt föregående blogg-inlägg), och i likhet med Twitter räcker det med en kort mening eller två. Därför blir det naturligt att göra korta och spontana inlägg. På en blogg känner jag personligen att det förväntas mer text, och det i sig medför prestationskrav. Nå, nu är inte jag den som anser att språk ska vara förkortat och förenklat, så ur den aspekten känner jag inget behov att protestera. Men det är inte alltid så enkelt att vara skribenten som ska producera all text, och en snabb mening på Facebook är betydligt lättare att klämma in i en värld som betonar snabba ryck. Om detta är av ondo eller godo kan (och bör) diskuteras, men jag misstänker att det är en del av förklaringen.
Om detta nu visar sig vara den här bloggens sista dödsryckning har jag ingen aning om. Jag kan tänka mig att det kommer mera då och då, men hur frekvent det blir vågar jag inte ens spekulera kring. Min tidigare prognos om ett inlägg i juli kom ju på skam, så några fler stalltips blir det inte. Vad sa du nu, Julia?
