onsdag 27 januari 2010

Varför e-Haddock?

Namnet på min blogg är e-Haddock. Varför? Det finns flera skäl, varav de allra flesta är konstruerade i efterhand. Dels tycker jag om själva klangen; i sann 90-tals-anda anser jag att varje nätbaserat fenomen med självaktning bör ha ett namn med e-prefix. På 2000-talet såg Apple till att det något mjukare i-prefixet blev allt mer konkurrenskraftigt, men med namnet på denna blogg bidrar jag (knappt signifikant) till den bakåtsträvan som längtar åter till en tid då man hade passagen.se som sin hemsida, chattade på Kajplats 305, laddade hem hårt komprimerade mp3-filer från Napster, och då Hotmail inte var en del av Microsoft Network (MSN).

Varför Haddock då? Tja, seriefiguren Tintins gode vän, den gode kapten Archibald Haddock (namnet avslöjades inte förrän i det allra sista helt färdigställda albumet, "Tintin hos Gerillan") har alltid varit en av mina favoriter. Som figur fungerar han som en betydligt mer intressant motpol till den så genomtrevlige, väluppfostrade, perfekte Tintin. Kapten Haddock är temperamentsfull, handlingskraftig, levnadsglad, och skäggig. Det är sant att han delar många egenskaper med sin vän Tintin, men hans personlighet känns betydligt mer dynamisk än den unge journalistens. Min blogg heter e-Haddock därför att jag identifierar mig med några av Haddocks drag, medan jag avundas honom andra.


Temperamentet...


Den vassa tungan...


Smaken för Whisky (Loch Lomond, naturligtvis)...


Känslan för stil...


Skägget! (Från 60-talets filmversion - skägget går ju högre än näsan!)

Sen har ju namnet e-Haddock en självklar, om än obskyr, motsvarighet på nätet. Men den överlåter jag till den ärade läsaren att själv söka finna...

tisdag 26 januari 2010

En början. Vi får se vart det bär hän.

Detta är det allra första inlägget i min blogg. Faktum är att jag skapade den för ganska lång tid sedan; i åtminstone ett år har den legat oanvänd, helt enkelt eftersom jag inte har haft några konkreta tankar om vad den skulle fyllas med. Visst, det har funnits sporadiska funderingar som har dykt upp då och då, men jag har aldrig kommit så långt att jag har satt mig ner för att sätta tankarna på pränt.

Vad är det då som gör idag så speciell? Varför väljer jag att göra mitt första inlägg just den 26 januari 2010? Tja, det mest spontana svaret lyder "för att jag känner för det". Men en sådan känsla måste ju ha någon bakomliggande orsak, och i mitt fall beror det på att jag sedan en tid tillbaka befinner mig på en plats i livet som präglas av funderingar. Funderingar om stort och smått. Stora ur ett personligt perspektiv, men ytterst små ur en kosmisk synvinkel. Parallellt med mina tankar kring mitt arbete, mitt liv och min vardag, har jag från olika håll även stimulerats att fundera kring frågeställningar som berör alla människor, inte bara mig själv. Vad händer i vårt samhälle, lokalt som globalt? Vilka trender ser jag i tro, beteende, och åsikter? Var står jag själv i dessa frågor? Utvecklas människan överhuvudtaget, och isåfall i vilken riktning (om man nu kan tala om riktad utveckling)?

De som står mig närmast - familj och vänner - känner redan till att jag är glad för att diskutera. Att prata är något jag gör bra (och ibland lite för ivrigt, enligt vissa), men att prata innehållslöst, utan substans, tycker jag inte om. Redan i mitt första inlägg väljer jag att inkludera ett citat på engelska, det språk som jag har ett ömt förhållande med: "Before you open your mouth to speak, please make sure it's an improvement upon the silence." Tyvärr vet jag inte vem det är jag citerar, eftersom dessa ord (eller en variation) brukar dyka upp här och där som ett slags vedertaget ordspråk. Ibland tillskrivs det en anonym indisk Yogi, ibland den store talaren Winston Churchill. Källan är enligt min åsikt inte lika viktig som själva innehållet, eftersom det uppmuntrar människan att använda sin fantastiska - om än ibland oanvända - förmåga att tänka efter.

I denna min blogg kommer jag med stor sannolikhet beröra just frågor som kräver att man tänker efter, och jag kommer naturligtvis fokusera på mina egna åsikter. Om någon läser mina ord med någorlunda behållning blir jag glad, och om någon med annan syn på saken väljer att ge mig mothugg blir jag ännu gladare, så länge det sker i ordnad och respektfull anda. Säkerligen kommer jag även att skriva om mer världsliga ting, så jag har medvetet givit bloggen en bred innehållsrubrik för att inte måla in mig i ett hörn. Kanske utvecklas bloggen åt att bara omfatta frågor om universums form och natur, kanske rör den sig åt att bara innehålla texter om något så trivialt som olika sorters hemelektronik. Eller så kanske den bara dör ut efter att ha visat sig vara utsatt för alldeles för tuff konkurrens. Darwin, någon?