Hej, mitt vinterland!

Nej, jag har inte gått och nynnat på den gamla Carola-dängan hela dagen, men frågan är om det inte hade varit motiverat? Det var längesen jag upplevde så mycket snö på dessa breddgrader, och istället för en skånsk vinter har vi år 2010 minsann fått den dubiösa äran att njuta av nederbörd av nordligare karaktär. Bilar kör fast i drivorna, och plogbilarna gör sitt bästa (antar jag) för att hålla jämna steg med ansamlingen av Kung Bores flingor. Baske mig, snart uppfylls väl den gamla myten om isbjörnar som vandrar fritt på svenska gator!

Det känns faktiskt rättvist att de annars så hårt utsatta isbjörnarna får njuta lite...

Denna krävande väderlek verkar för övrigt ha förmågan att verkligen plocka fram det bästa ur vissa människor. I förrgår bevittnade jag en medelålders kvinna skälla ut en stackars busschaufför när bussen var försenad. Hon tyckte att bussen kunde ha kört från första hållplatsen tidigare om det nu var svårframkomliga vägar. Att bussens tidtabell inte kan anpassas för enskilda individer verkade hon inte förstå... Inget ont om medelålders damer i övrigt, men just den här kvinnan var nog mest van vid att ta taxi. En anskrämlig päls bar hon oxå; jag vet dock ej om det förelåg någon korrelation mellan den och hennes beteende.

 Nä, det var inte Joan Rivers på bussen... Minst lika hemsk päls, dock!

I tisdags kväll stod jag på Malmö centralstation och väntade på stadsbuss 32 för att ta mig ut till Limhamn och repetera med kören. Just denna kväll hade det dragit in ett nytt snöoväder över Skåne, och det rådde smärre kaos bland alla resenärer som skulle hitta ersättningsbussar för tåg som blivit inställda eller okristligt försenade. Med musik i öronen försökte jag uthärda den yrande snön så gott det gick, när jag plötsligt fick syn på en man - i cowboyhatt! - som stod vid ett cykelställ och urinerade helt utan att skämmas (eller åtminstone utan att synbart skämmas). Visserligen kostar det tio (eller är det bara fem?) kronor att nyttja faciliteterna inne på centralen, men nog kunde han ha hittat en lämpligare plats att lätta trycket på? När de stackars ägarna till de till urinet närmast belägna cyklarna så småningom hämtade sina velocipeder fick de ju trampa omkring i denna malplacerade kopojkes restprodukt... usch! Fast vid det laget hade skvätten kanske frusit?

Vågat...

I övrigt funderar jag på hur praktisk en cowboy-hatt egentligen är i snöfall... Dess värmande effekt torde ju vara försumbar, och i praktiken bär man ju en stor, snöfångande skopa på huvudet. Är det dessutom tung blötsnö vi talar om så misstänker jag att nacke och axlar börjar värka efter sisådär en halvtimmes snöande. En sexliters praktmössa à la J.R. Ewing är säkert bra att ha (eller åtminstone ett krav från facket) när man föser kor på prärien... men i ett snöigt Malmö sätter jag mina slantar på en präktig yllemössa. Kalla mig gammeldags, men sån är jag!

Lämplig huvudbonad på Himalayas höjder?